Culture Club gör film

Kortfilmen 50 där halva Culture Club står för regi och en roll! Filmen är inspirerad av dikten "The Quiet World" av Jeffrey McDaniel.

Berghagen är Så mycket bättre! (än vanligt)

Culture Club har tidigare berättat om hur mycket vi gillar tv-programmet Så mycket bättre. Nu när alla avsnitt sänts har en samlingsskiva släppts med några av de bästa tolkningarna. Studioversionerna skiljer sig såklart en del från liveuppträdandet och Sandelins ADHD lyser som tur är inte igenom på samma sätt på skivan. Kanske allra bäst är Lasse Berghagen, som tolkar Septembers Because I Love You. Jag har redan lyssnat sönder den och Fanny har tröttnat på att jag sjunger på den. Tänk er en åldrad B-Elvis som gör Can't Help Falling In Love. Riktigt bra är det! Har du spotify kan du lyssna på hela skivan här.

Elias Aupeix Persson

Svinalängorna - Årets bästa film?

Tre kvinnor i fokus: Tehilla Blad, Pernilla August och Noomi Rapace


Hyllad roman som blev film. Belönades med publikpriset i Venedig. Ex-makarna Ola och Noomi Rapace som äkta makar. Pernilla Augusts långfilmsregidebut. Anledningarna har varit många till att Svinalängorna är årets svenska filmsnackis!

Det är luciamorgon. Den idylliska familjefrukosten i sängen störs av ett telefonsamtal. Ett samtal som för mamma Leena (Noomi Rapace) tillbaka till en barndom hon försökt förtränga. Hennes mamma är döende. Motvilligt tar hon med sig familjen ner till barndomens Ystad för att träffa sin mamma för sista gången, och barnen sin mormor för första gången. Väl där tar minnena över; om en trasig uppväxt i 70-talets miljonprogram, Svinalängorna.

Sverige under 70-talet, familjer som trasas sönder av alkoholism och våld och barnet som den udda och ensamma fåglen. Har vi inte sett det förut? Tillsammans, Låt den rätta komma in, En komikers uppväxt och årets Himlen är oskyldigt blå är bara några exempel på skildringar av denna era, men sällan har det varit så bra som i Svinalängorna.

Filmen gör inte misstaget att bli för nostalgisk, utan framställer 70-talet på ett trovärdigt sätt. Det är inte för hippt och färggrant, men heller inte för skitigt och grått. Den lilla lägenheten i Svinalängorna är filmens huvudsakliga skådeplats, såväl i nutid som i tillbakablickarna, och känns nästan som ett fängelse för barnet Leena och hennes yngre bror Zackari. Det mörka, gryniga och närgångna fotot bidrar till den klaustrofobiska känslan. De många barnrollerna i filmen görs uteslutande bra, med Tehilla Blad (Leena) som den klarast lysande stjärnan. Ola Rapace är på gränsen till för snygg, men gör ett bra porträtt som den stabila och mjuka familjefadern, och Noomi Rapace spelar åter en känslomässigt distanserad roll på ett övertygande sett. Det här är den bästa svenska filmen sedan De ofrivilliga!

Är det årets bästa film? Kanske.

Blir det några guldbaggar? Definitivt!

Biutiful med Javier Bardem

Passade på att slinka in på Alejandro González Iñárritus (Babel, Älskade hundar) nya film Biutiful på jobbet härom dagen. Javier Bardem spelar en man som lever och arbetar på Barcelonas bakgator, och försöker hitta ett sätt att hantera beskedet om att han är döende. Skitigt, tungt och mörkt. Kanske var jag inte riktigt upplagd för en historia utan ljus och hopp, men det greppade aldrig riktigt tag i mig!

Javier Bardem är däremot alla tiders som vanligt. För rollen har han bl a belönats med priset som årets manliga skådespelare vid filmfestivalen i Venedig. Han är även en het kandidat för att kamma hem priset vid Oscarsgalan nästa år. Bardem innehar redan en statyett från 2007 då han prisades som seriemördare med pottfrisyr i No country for old men.  

Javier Bardem, 41 årig spanjor.

Gift med skådespelerskan Penélope Cruz.
Filmer i urval: Before night falls (2001), Gråta med ett leende (2005), No country for old men (2007), Vicky Cristina Barcelona (2008).              

Bröderna Coens nya film är en västern!

Joel och Ethan Coen är två flitiga regibröder med en ny film varje år sedan Oscarsvinsten med No country for old men 2007. Årets Coen är en remake av vilda västern-rullen True Grit från 1964 och är nu härligt nära en premiär. Närmare bestämt den 22 december har filmen premiär i USA. Vi övriga stackars förtappade icke-amerikaner får dock vänta tills den 28 januari.

Tråkigt att stammisen John Turturro (medverkat i fem Coen-filmer) för sjunde filmen i rad saknas i rolllistan. Kanske dags att sluta hoppas! Några Coen-bekantningar som däremot finns med är Jeff Bridges (Big Lebowski) och Josh Brolin (No Country for old men). 

Hur skulle detta inte kunna bli annat än bra?