Jag vet inte vad som krävs för att
slå igenom som musiker. Du kan ha talangen, texterna, producenterna
och mystiken men ändå inte lyckas. Just misslyckande trots goda förutsättningar är premissen för det som måste vara årets upprättelse, Searching for Sugarman.
Mellan åren 70-71 släppte Sixto
Rodriguez två (bra) skivor och spelade överallt och ingenstans.
Trots det uteblev framgångarna och Rodriguez glömdes bort. På
något vis letade sig hans skivor till det hårt censurerade
Sydafrika. Där blev han symbol för kampen mot den förtryckande
staten och blev lika stor som de samtida superstjärnorna Dylan
och Simon & Garfunkel och Elvis. Ryktet sprids om att han
tagit livet av sig under en spelning och här börjar sökandet efter
svar på vem den mystiska stjärnan egentligen var och hur han
dog.
Det är en otrolig historia som svenske
Malik Bendjelloul målar upp och det är med ett varmt
hjärta jag lämnar bion. Faktum är att alla i den fullsatta
salongen satt kvar under hela eftertexterna. Det här är ingen direkt-till-tv-dokumentär,
utan en filmklassiker i samma liga som Werner Herzhogs Grizzly Man
och James Marshs Man on Wire
(även den producerad av Simon Chinn).
Musiken skulle utan tvekan överlevt de 40 åren som gått och idag räknats till
klassikerna, om han bara blivit känd. Istället reduceras Rodriguez låtskatt till en
musikhistorisk avvikelse. Det är inte konstigt att glömda gamla
låtar förblir gamla och glömda, men det är sorgligt. Trots det
lyckas filmen skapa någonting som för de flesta aldrig funnits
– en musiker vid namn Rodriguez.
Klippet är från en spelning på
Letterman i augusti. Den nu 70-åriga Rodriguez spelade även på Way
Out West i år. Var det någon som såg honom spela?
Searching for Sugarman
Sverige och Storbritannien, 2012, Dokumentär
Regi: Malik Bendjelloul
Searching for Sugarman
Sverige och Storbritannien, 2012, Dokumentär
Regi: Malik Bendjelloul
Elias Söderström Aupeix
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar