Culture Club gillar: Viggo Mortensen

52-årige Viggo Mortensen är inte bara en framgångsrik skådespelare utan även en erkänd konstnär och poet. Dessutom har han spelat in flera jazz-skivor, talar fyra språk flytande och är klädsamt blyg och mediaskygg. Vad finns det inte att gilla med denna danskättade renässansman? Mortensen blev världskändis för sin roll som Aragon i Sagan om ringen-triologin, och år 2008 belönades han med en Oscarsnominering för sin roll som rysk torped i David Cronenbergs Eastern Promises.

Culture Club rekommenderar:

- A walk on the moon (1999)

Hippie-mjukis och förste älskare i fint porträtt av 60-talets USA.

- Vägen (2009)
Fadern som kämpar för sin och sonens överlevnad i en värld på randen till undergång.

- Indian Runner (1991)
Revolutionär och strulig lillebror till landsortspolis i Sean Penns regidebut. 


Andra filmer i urval: Carlitos Way (1993), Porträtt av en dam (1996), Psycho (1998), A history of violence (2005), Appolosa (2008).

"Vad kostar en man?"

Hanne Kjöller skrev en tankeväckande och bra ledare i gårdagens DN med titeln "Vad kostar en man?" med anledning av att Sverigedemokraterna anser att invandrare kostar Sverige för mycket. Jag tycker den var ett klockrent svar på Sverigedemokraternas befängda åsikter. Läs den här!

Fanny Söderström

Stort och smått.

Tycker det är tråkigt och svårt med nationalekonomi. Kanske är det tråkigt för att det är svårt, eller svårt för att det är tråkigt. 

Tycker det är deppigt och påfrestande att vara sjuk tredje veckan i rad. Kanske är nationalekonomin tråkig och svår för att jag tycker det är deppigt och påfrestande att vara sjuk.

Tycker att gårdagens Louis Theroux-dokumentär: Law and Order in Johannesburg var bland det hemskaste jag sett.  

Tycker det är fruktansvärt att nästan 400 000 svenskar anser att Sverigedemokraterna representerar deras åsikter och ska föra deras talan i riksdagen.

Åtminstone skiner solen idag, och Molly la just sina mjuka tassar på min hand.      

F.

          

Culture Clubs höstlektyr

Culture Club har börjat fundera över vilka böcker som ska läsas i höst. På listan finns redan böcker som Ebba Witt Brattströms feministbiografi Å alla kära systrar, John Ajvide Lindqvists senaste skräckroman Lilla stjärna, Ray Bradburys klassika dystopi Farenheit 451 och Dennies Lehanes Boston-epos Ett land i gryningen.

Två böcker som vi hört mycket om på senare tid är Ayn Rands Atlas Shrugged (1957) och The Fountainhead (1943). Böckerna finns med på otaliga amerikanska topplistor, bl a ligger de etta respektive tvåa på Modern Librarys omröstning om världens 100 bästa böcker och  den 1200 sidor långa Atlas Shrugged har utsetts till den bok som efter Bibeln påverkat amerikanerna mest. Böckerna kretsar kring Rands filosofi objektivismen vilken vi har dålig koll på.

Någon som läst Ayn Rand eller har några andra litteraturtips för hösten?     

I rymden finns inga känslor

Nyss hemkomna från höstens första biobesök. Kollade in snackisen och det svenska Oscarsbidraget I rymden finns inga känslor med senaste bidraget från Skarsgårdsfarmen: Bill. Han spelar Simon som har Asbergers, och bor med sin bror Sam, den enda som riktigt förstår honom. Det är en feel good -film med udda karaktärer och ett eget visuellt uttryck som fungerar riktigt bra. En svensk tappning av på den populära amerikanska genren "dysfunktionella familjer i poppig indie-miljö" á la Little Miss Sunshine, Juno etc. 

Kändes upplyftande fräscht och annorlunda i den ofta töntiga och likriktade genren svensk komedi.

I rymden finns inga känslor, Komedi, 2010 

Regi: Andreas Öhman. Medverkande: Bill Skarsgård, Martin Wallström, Cecilia Forss   

Trivia: Den engelska titeln är Simple Simon, och filmen var först en novellfilm som visades på SVT.

Andra bra svenska komedier: Tillsammans (2000), Du levande (2007), Torsk på Tallin (1999), Morrhår och ärtor (1986).