måndag

The Descendants - Hawaii revisited

Slank in på en av årets mest Oscarsnomierade filmer - The Descendants. George Clooney lockade såväl som det faktum att en annan stor roll i filmens innehas av den nyligen besökta ögruppen Hawaii! En av filmens stora behållningar var att försöka lokalisera så många av inspelningsplatserna som möjligt.

Matt King (Clooney) är en framgångsrik affärsman vars släkt äger ett stort landområde på Hawaii. Hemmavid är han dock mer frånvaranade, och har en ansträngd relation till såväl sina två döttrar som till sin hustru. När hustrun hamnar i koma efter en båtolycka tvingas han för första gången på egen hand ta ansvar för döttrarna - den udda 11-åringen Scottie och den struliga och arga tonåringn Alex. Snart uppdagas det att Matts hustru levt ett dubbelliv och tillsammans med döttrarna beger sig Matt ut på en resa mellan Hawaiis öar för att söka upp älskaren och ge honom en chans att säga farväl.

På klassiskt film-manér blir deras fysiska resa genom det vackra Hawaii även en känslomässig sådan för Matt och döttrarna då de sakta närmare sig varandra, får bearbeta det som hänt och förbereda sig på att ta avsked av hustrun/modern. Dynamiken mellan Clooney och tjejerna som spelar hans döttrar är fin, och det ryktas om att Clooney kommer kamma hem sin andra Oscar för rollprestationen (han har inte gråtit sådana krokodiltårar sedan Carols överdos i pilot-avsnittet av Cityakuten - 94!).

Detta är en film som berättar en tragisk historia, men med humoristiska inslag. Det tycks som om regissören Alexander Payne har låtit sig inspirerats av "indie"-dramakomedier som t ex Little Miss Sunshine och Juno, men ibland blandas det in scener med en mer "korkad" typ av humor som t ex Baksmällan-filmerna. Det gör att jag har svårt att sedan slå över och verkligen beröras av de dramatiska och sorgliga scenerna. Eller så var kanske mitt hjärta osedvanligt känslokallt härom dagen, för trots ljudet av sexhundra snörvlande medbiobesökare, grät jag inte i slutet!

Trivia: Regissören Alexander Payne är kanske mest känd för filmen Sideway tillika George Clooneys favoritfilm. Clooney bad redan på manusstadiet om att få spela en av rollerna i filmen, men ansågs vara för känd och för snygg och rollen gick istället till mer okända Thomas Hayden Church. 

söndag

Shame - Fassebender får ligga



Michael Fassbender är en flitig myra. Shame är den tredje biofilmen vi sett honom i under det senaste månaderna. Denna tysklandsfödda 34-åring som vuxit upp på Irland har i år fått mycket uppmärksamhet för sina roller som Mr Rochester i Jane Eyre, Carl Jung i A Dangerous Method och nu senast som sexmissbrukaren Brandon i Steve McQueens (nej, inte 60-talssnyggingen!) snackis Shame. Det var i Hunger, en annan McQueen-rulle, som Fassbender först slog igenom som utmärglad IRA-fånge. Precis då som nu tycks McQueen föredra att filma Fassbender naken. Snoppchock redan de första fem minuterna utlovas! Men så är också Shame en film om sexmissbruk.

Brandon är en snygg och framgångsrik man i New York som under den polerade ytan lever ett destruktivt liv fullt av engångsligg, prostituerade och porr i massor. När hans syster Sissy (Carey Mulligan) kommer på oväntat besök inser vi snart att de delar en mörk historia.

Ibland är gränsen mellan spelfilm och porrfilm mycket tunn, men McQueen lyckas ändå motivera de explicita sexscenerna för att skapa en trovärdiga historia om ett tvångsbeteende som tycks omöjligt att stoppa. Dynamiken mellan Fassbender och Mulligan är klockren, och konstigt vore annars. Mulligan har vi gillat sedan An Education, och vart fans sedan förra årets bästa film, Never Let Me Go. Fassbender påminner både i utseende och i sitt skådespeleri om Culture Club-favoriten Viggo Mortensen. Att tippa Oscarsnominering för Fassbender lär inte generera några stora pengar!

Gå och se Shame, men kanske inte med din mamma!     

Filmer att se fram emot 2012, del 1

Det är inget snack om saken, 2012 ser ut att bli ett mycket starkt filmår, särskilt om man ställer det bredvid det rätt svaga 2011. Vissa av filmerna nedan hade premiär i USA redan under 2011, medan andra fortfarande är under produktion. Nedan kommer några av de filmer vi ser fram emot under året:



The Artist
Om stumfilmsstjärnas svårigheter när ljudfilmen tar över i slutet av 20-talet. Denna franska stumfilm om det tidiga Hollywood gjorde succé i cannes och lovordas av amerikanska recensenter. Trailern lovar gott!



Cosmopolis
Om den unge miljardären (Robert Pattinson) som under en dag förlorar hela sin förmögenhet. Vi ser alltid fram emot Cronenbergs filmer, men valet av Pattinson i huvudrollen känns bara fel. Lyckligtvis har han Paul Giamatti, Juliette Binoche och Samantha Morton att luta sig mot.


Dark Shadows

Tim Burton sitter i registolen när Johnny Depp spelar engelsk 1700-talsvampyr som vaknar upp 1972 i USA. Helena Bonham Carter spelar psykiatrikern som  ska reda ut hans och ättlignarnas mörka hemligheter. Alla burtons projekt är spännande och förhoppningsvis blir det hans revanch efter besvikelsen Alice i underlandet.



Django Unchained
Tarantino gör film om den tidigare slaven Django (Jamie Foxx) som med en tysk prisjägares hjälp (Christoph Waltz) blir lönnmördare, vars enda mål är att befria sin fru Broomhilda från den onda plantageägaren Calvin Candie (Leonardo DiCaprio). Galet och förmodligen både våldsamt och rolig, precis som vanligt. Biroller med Samuel L. Jackson, Kurt Russel och Sacha Baron Cohen.




The Grandmasters
Oväntat var ordet! Wong Kar-wai (In the Mood for Love, Chinking Express, Lyckliga Tillsammans) gör kung-fu film om mannen som lärde Bruce Lee att slåss. Trailern ser (tyvärr) ut att vara hämtad från Matrix Reloaded, vilket kanske inte är så konstigt då koreografen varit delaktig i den och många andra sparka-slå-filmer. Huvudrollen innehas av Tony Leung, som vi sett såväl i In the Mood for Love som svärdeposet Hero.

fredag

Ny Bridget Jones-film!






















Enligt IMDB är det efter mycket snack slutligen bestämt att de brittiska succékomedierna Bridget Jones Dagbok och På spaning med Bridget Jones kommer följas upp med en tredje film med titeln Bridget Jones´s Baby och kommer handla om Bridgets liv som blivande 40-åring. Renée Zellweger får återigen fetta till sig, Colin Firth kommer spela den torra, men helylle Mark Darcy, och Hugh Grant är som vanligt bad guyen. Premiär är beräknad till 2013. Heja, heja!

lördag

Om CC fick välja: Så mycket bättre 2012

Så var 2011 års version av "Så mycket bättre" till ända. Det är fortfarande det bästa underhållningsprogrammet på svensk tv, men nådde inte riktigt förra årets höjder. Om Culture Club fick välja skulle 2012 års uppsättning bestå av:

Joakim Thåström från bl a Ebba Grön och Imperiet.
Svenska punkens gudfader har oändligt med hits som skulle göra sig bra som covers!

Robyn
Det vore häftigt att få dit Sveriges största kvinnliga artist, men vi förstår om hon är upptagen. 
 
Joakim Berg från bl a Kent.
Med lite synt, lite pop, lite rock och med en mörkt skimmer kommer han göra grymma covers, och Kent-covers har visat sig funka bra tidigare.
  
Björn Skifs
Årets "Berghagen": Svenskt och snällt. Så mycket bättre behöver lite folklighet och en trygg punkt!

Ulf Lundell
Kommer säkert glänsa på scen, men vid matbordet är det mer tveksamt.

Annika Norlin från Hello Saferide och Säkert!.
Sällskapets doldis som kommer göra årets "September" och får ett folkligt genombrott.

Marie Fredriksson från bl a Roxette.
Alla saknar vi väl 80-talet, och Fredriksson känns som det trevligare valet i Roxett-duon.


Bubblare:
Magnus Uggla, Lars Winnerbäck, Håkan Hellström, Magnus Carlsson (från bl a Weeping Willows), Orup, Benny Andersson (Abba, Hep Stars osv)

tisdag

Culture Club listar: Filmåret 2011










Never let me go, Drama, UK, Regi: Mark Romanek

Romantisk dystopi baserad på en best seller- roman med samma namn. Årets gråtfest är både vacker och tankeväckande, och har samlat Storbritanniens mest lovande skådespelare!

The Kings Speech, Drama, UK, Regi: Tom Hooper 

Oscarsvinnare där Colin Firth är förträfflig som stammande kung Albert. Såväl en historielektion som en inblick i en stammandes verklighet.     

127 timmar, Drama, USA, Regi: Danny Boyle

Den verkliga berättelsen som en äventyrare som tvingas såga av sin egen arm. En av årets stora snackisar med åskådare som kräktes och svimmade til höger och vänster, och det är en film som verkligen kryper in under skinnet.

Tree of life, Drama, USA, Regi: Terrance Malick

Överlever du de första trettio minuternas pretto-porr med rymdexplosioner och dinosaurier är det en gripande historia om syskonskap och om att växa upp.   

Tinker Tailor Soldier Spy, Drama/Thriller, UK, Regi: Tomas Alfredsson

Så snyggt, så genomtänkt, så bra skådespeleri. Den komplexa historian kräver nog minst en omtittning för att filmens mästerlighet ska nå enda fram.

Black Swan, Drama, USA, Regi: Darren Aronofsky

Otäckt och vackert om ballet, prestationsångest, och att pressa sig själv till galenskap.

Niceville, Drama, USA, Regi: Tate Taylor

Baseras på en succéroman med samma namn och handlar om svarta hembiträdens liv i den amerikanska södern under 60-talet. Lite för mycket stråkar mot slutet, men gripande och snyggt.

Drive, Action/Thriller, USA, Regi: Nicolas Winding Refn

Konstrasten mellan den lågmälda dialogen, det långsamma tempot och den rena splatter-actionen känns som en lyckad korsning mellan Cronenberg och en 80-talsmusikvideo.  

The girl with the dragon tattoo, Thriller, USA, Regi: David Fincher

Amerikanerna gör det bättre på alla plan. Snyggt, välcastat och härligt Fincher-mörkt.

Bridesmaids, Komedi, USA, Regi: Paul Feig

Årets komedi med stora delar av den kvinnliga amerikanska humoreliten samlade till bröllop.