Vad hände Liam Neeson?

Jag gillar Liam Neeson. Kanske är det storleken, pondusen och rösten. Han borde kunna välja och vraka för att hitta de där filmerna som skulle göra honom odödlig. Och så väljer han att göra nonsensaction på löpande band! Visst, man kan inte alltid ligga på topp eller hitta klockrena roller som Oskar Schindler i mästerliga Schindler's List (1993), men att välja filmer som A-team, Clash of the Titans och Taken?

Kanske är det ett sätt att skingra tankarna sedan hans skådespelande fru Natasha Richardson omkom i en skidolycka 2009 eller början på ett flitigt pensionssparande. Hur som helst hoppas jag innerligt att han kommer på bättre tankar och åter börjar göra roller som vittnar om den potential som man vet att han bär på!

Culture Club rekommenderar

- Schindler's List (1993)
Filmen som alla filmer om förintelsen mäter sig med.
- Rob Roy (1995)
Neeson som upprorisk 1600-talsskotte i en blandning av Braveheart och Robin Hood.
- Breakfast on Pluto (2005)
Filmen om transexuella Kitty vars pappa spelas av prästen Neeson - min favorit bland hans roller.

Liam John Neeson

Född: 1952 (58 år) på Nordirland

Trivia: Boxades som ung och jobbade som truckförare på Guinness lager.
Andra filmer i urval: The Mission (1986), Fruar och äkta män (1992), Nell (1994), Michael Collins (1996), Love Actually (2003), Kinsey (2004), 

Elias Aupeix Persson

Svensk ångest i Till det som är vackert

Tog med mig syrran och såg den svenska filmen Till Det Som Är Vackert. Filmen har vunnit pris för bästa utländska film på den asiatiska motsvarigheten till Oscarsgalan. Trodde filmen skulle handla om en kärlekshistoria mellan en ung tjej och en bra mycket äldre dirigent (spelade av Samuel Fröler). Visst handlar det om deras förhållande, men det är ingen film om kärlek, snarare om ensamhet, utnyttjande och psykisk sjukdom.

Precis som i många andra svenska independentfilmer de senaste åren (Flickan, De ofrivilliga osv) är Till det som är vackert filmad i dogmastil med mycket snor, smuts och osmikrande nakenhet. Vill man se högklassig nordisk ångest på bio, gå och se dansk-svenska Hämnden. Vill man se munsår och Samuel Frölers pung i storbildsformat, gå och se Till det som är vackert... 

         

Till det som är vackert, Premiär: 22 oktober - 2010 
Regi: Lisa Langseth. Medverkande: Samuel Fröler, Alicia Vikander m fl

London Calling

På torsdag drar Culture Club till London för att hänga med vänner. Efter flertalet besök har de "vanliga" turistattraktionerna som Big Ben, Portobello Market, Soho, Madam Tousse och Tate redan betats av. Dags att bara hänga. Eller?

Nummer ett på dagordningen!

På dagordningen 

- Markander

 Borough Market för mat och Brick Lane Market för second hand.  

- Käka indiskt i Brick Lane. Gärna varje dag!

- Second hand-shopping: Rokit är en favorit! 

- Snusikigt dyrt Afternoon tea bara för att!

Några vi glömt? Please tell us!

Culture Club gillar: Så mycket bättre..

.. fyrans motsvarighet till Stjärnorna på Slottet! Svenska musiker turas om att hylla varandra med covers av deras kändaste låtar, många gånger bättre än orginalet! I toppen ligger Petter med sina ambitiösa nytolkningar och hans och Lill Babs oväntade mor- och sonrelation. Och för oss som suktar efter nya avsnitt av Mauro och Pluras kök (Kanal 8) är detta en quick-fix! Sorgligt sist ligger Sandelin med sina platta poptolkningar, allt för tighta t-shirts och ivriga (läs: patetiska) sökande efter bekräftelse. September har redan annonserat ut att hon kommer släppa sin tolkning av Petters Mikrofonkåt som singel. Skulle inte förvåna om det blir fler innan säsongen är slut!



Så mycket bättre!, TV 4 - Lördagar kl. 20.00.       

Carolina Wallin Pérez tolkar Kent

Apropå Kent. Carolina Wallin Pérez platta Pärlor och Svin är full med nedtonade och akustiska covers på några av bandets bästa låtar. Bra skit!

Så bra är filmen om Facebook: The Social Network

Historian om hur Mark Zuckerberg skapade fenomenet Facebook blev först bok, och nu har David Fincher (som just nu regisserar den amerikanska versionen av Millenium-triologin) gjort film av den. I filmen framställs Zuckerberg som en nördig, sexistisk och socialt inkompetent programerarstudent på Harvard som snor Facebook-ideén från några rika och snygga enäggstvillingar och kör över sin enda vän och kompanjon så fort den hippa Napstergrundaren (spelad av Justin Timberlake) kommer in i bilden.

Zuckerberg var inte delaktig i den litterära förlagan, och har inte heller varit involverad i filmprojektet. Dock har den svikna vännen tillika en av de andra Facebook-grundarna Eduardo Saverin fungerat som en konsult i bok- och filmprojektet. Något som märks tydligt då han framställs som den egentligen enda "goda" karaktären i filmen.

Skådespelaren Jesse Eisenberg spelar Zuckerberg och är mycket bra i ännu en dysfunktionell roll efter underbara The Squid and the whale (2005). Han ligger dock farligt nära att endast bli en kopia av nörd-experten Michael Cera (Juno, 2007, Scott Pilgrim vs the world, 2010). Storyn är tyvärr ganska oengagerande och spretig; egentligen alla karaktärer förutom Eduardo Saverin, särskilt Zuckerman, är FÖR svininga och stereotypa för att kännas verkliga. Lite allmänbildad blir man nog.. kanske.. i alla fall sugen på att googla hela historian för att se vad som egentligen är sant!

____________________________________________

The Social Network
Drama, 2010. Regi: David Fincher. Medverkande: Jesse Eisenberg, Rooney Mara, Andrew Garfield, Justin Timberlake mfl.

Andra, bättre, filmer av David Fincher:
Seven, 1995, Fight Club, 1999, Benjamin Buttons otroliga liv, 2008.

Culture Club goes nostalgic: Kent

Kom på att jag inte ens lyssnat på Kents två senaste plattor. Det fanns en tid då det var det enda som spelades på cd-spelaren hemma i tonårsrummet. Peaken och början på slutet var Vapen & Ammunition-plattan och deras "vita" avskedsspelning på Stadion 2003. Sedan dess har de hunnit återförenas och göra ytterligare fyra plattor, varav Tillbaka till samtiden ledde till ett återfall i lyssnandet. Nu för tiden känns de dock allt för syntika och svårmodiga, väljer att minnas istället..

Culture Clubs Kent-favoriter:        

Gravitation (Verkligen, 1996) 

Om du var här (Isola, 1997)

Musik Non Stop (Hagnesta Hill, 1999)

Kungen är död (Hagnesta Hill, 1999)
Spökstad (B-sidor 95-00, 2000)
Utan dina andetag (B-sidor 95-00, 2000)
Chans (B-sidor 95- 00, 2000)
Pärlor (Vapen & Ammunition, 2002)

Sverige (Vapen & Ammunition, 2002)

Elefanter (Tillbaka till samtiden, 2007) 

(Krävs Spotify för att kunna lyssna)


Fanny Söderström

Culture Club ♥ LOST

SPOILERALERT!

För några veckor sedan släpptes den allra sista säsongen av LOST på DVD. Det innebär att det snart är dags att se igenom seriens sex säsonger i ett svep, och försöka förstå vad som egentligen hände!

Det har funnits många TV-serieförälskelser genom åren, men LOST var faktist den första serie som jag följt slaviskt från början till slut. Och nu är den ju just det: SLUT och det känns pinsamt tomt och sorgligt! Det var ingen kärlek vid första ögonkastet, utan det var efter mycket övertalning som jag gick med på att titta igenom några avsnitt på en lånad DVD-box. Efter ett par avsnitt var jag skräckslaget förtjust och på bara några veckor hade vi sett igenom de tre första säsongerna. Jag var fast!

Det började som en tv-serie om fjorton människor som överlever en flygkrasch och blir strandsatta på en öde ö. Sedan dess har det följt sex år av födslar, begravningar, romanser, rökmonster och tidsresor. Inför sista säsongen fanns det alldeles för många lösa trådar för att jag skulle våga tro på att serien skulle kunna få ett logiskt slut. De sista säsongerna blev allt mörkare och mer invecklade, och under den sista säsongen las alldeles för mycket fokus på öns bakgrund och historia. Det allra sista avsnittet skötte de helt okej, men en förklaring till öns magiska krafter fick man aldrig och jag kommer aldrig förlåta manusförfattarna att Kate och Sawyer inte fick varandra i slutet!

LOST (2004- 2010)
Mystik/Sci-Fic/Drama, 6 säsonger: 121 avsnitt á 45 minuter

Favoritkaraktärer: Sol- och våraren/antihjälten Sawyer och öns glosögda badguy Ben.

Favoritavsnitt: Större delen av säsong 1-3 då LOST kunde vara supercreepy och myspysigt på samma gång!